Den Lilla Röda Hönan

Det var en gång en gård och på den gården bodde den lilla röda hönan med sina vänner i en lada. En dag när den lilla röda hönan var ute och gick på gårdsplanen hittade hon några frön av vete.
– Jag kan plantera de här vetekornen, tänkte hon. Men jag behöver lite hjälp.
Lilla röda hönan ropade på de andra djuren på gården:
– Vill ni hjälpa mig att plantera vetet?
– Inte jag, sa grisen. Jag är upptagen.
– Inte jag, sa kalkonen. Jag är upptagen.
– Inte jag, sa gåsen. Jag är upptagen
- Då måste jag göra det själv, sa den lilla röda hönan.
Det regnade från molnen och solen sken. Vetet växte och blev långt och gyllene gult. En dag såg den lilla röda hönan att vetet var moget. Nu var det redo att skördas. Lilla röda hönan kallade till sig dom andra djuren på gården och frågade:
– Vill ni hjälpa mig att skörda vetet?
– Inte jag, sa grisen. Jag är upptagen.
– Inte jag, sa kalkonen. Jag är upptagen.
– Inte jag, sa gåsen. Jag är upptagen.
- Då måste jag göra det själv, sa den lilla röda hönan.
Hon tog en kniv och skar av allt vetet och sen knöt hon det till en bunt. Nu var vetet färdigt att tröskas. Den lilla röda hönan bar bunten med vete tillbaka till ladugårdsplanen. Den lilla röda hönan ropade på de andra djuren på gården.
– Vill ni hjälpa mig att tröska vetet?
– Inte jag, sa grisen. Jag är upptagen.
– Inte jag, sa kalkonen. Jag är upptagen.
– Inte jag, sa gåsen. Jag är upptagen.
- Om inte ni vill det får jag göra det själv, sa den lilla röda hönan.

Hon tröskade vetet hela dagen. När hon var färdig lade hon vetet i en kärra. Nu var vetet klart att mala till mjöl. Men den lilla röda hönan var väldigt trött så hon gick till ladan och somnade.
Nästa morgon hämtade den lilla röda hönan de andra djuren.
– Vill ni hjälpa mig att ta vetet till kvarnen?
– Inte jag, sa grisen. Jag är för upptagen.
– Inte jag, sa kalkonen, Jag är för upptagen.
– Inte jag, sa gåsen. Jag är för upptagen.
- Om ni inte vill måste jag göra det själv, sa den lilla röda hönan.
Hon fyllde sin kärra full med vete och gick till kvarnen. Mjölnaren tog vetet och malde det till mjöl. Nu var det klart att användas till att baka en limpa bröd. Nästa morgon hämtade den lilla röda hönan de andra djuren.
– Vill ni hjälpa mig att ta mjölet till bagaren?
– Inte jag, sa grisen. Jag är för upptagen.
– Inte jag, sa kalkonen. Jag är för upptagen.
– Inte jag, sa gåsen. Jag är för upptagen.
- Då måste jag göra det själv, sa den lilla röda hönan.

Hon tog den tunga säcken med mjöl hela vägen till bageriet. Bagaren tog mjölet och tillsatte jäst, vatten, socker och salt. Han knådade degen och bakade ut den till en limpa. Sen satte han in brödet i ugnen och bakade det. När brödet var klart gav han det till den lilla röda hönan. Den lilla röda hönan bar det nybakade brödet hela vägen tillbaka till gårdsplanen. Djuren såg lilla röda hönan komma tillbaka med en limpa bröd.
– Vi vill hjälpa dig att äta brödet, sa de.
– Nej, det får ni inte! sa den lilla röda hönan.

Och den lilla röda hönan bjöd in mjölnaren och bagaren att dela hennes utsökta bröd. Men hon var en mycket god vän så till slut gav hon en skiva bröd till var och en av hennes lata vänner. Kanske hjälper de henne nästa gång.